Efter en helg
Vi tog mammas bil bort, köpte av pappa på en flaska vin och varsin öl för systemet hade stängt (Sånt som händer med halvplanerade men ändå spontana planer). Sen åkte vi runt två tre mil till hennes stuga, och det var så välbehövt.
Redan på bilresan började terapin, all jävla skit som jag burit runt på som i en jäkla ask. Hållit allting försiktigt inom mig för att inte få asken att brista, Pandoras ask med sju sorters olycka.
Jag undrar om han kommer inse att det var mer känslor inblandade än jag hitills vågat erkänna, måhända att jag vältrar mig i bitterheten och sorgen nu och blåser upp sekiner. Men helvetet det skiter jag i, jag tillåter mig att svära, sura, sparkas, gråta och bara få ge uttryck för det gapande hål av förlorad kärlek som annars hade ätit mig. Men så ligger man där ändå på natten på de svala lakanen och saknar någon som kan värma upp dem åt en.
Väl i Lisas stuga så korkade vi upp vinet, drack ölen och shottade hennes fars Whiskey och akvavit. Det är kanske inte jättechockerande att vi blev askalas karate fulla och att hela kvällen är i en stor dimma. Men jag minns i alla fall hur söt vattenpipan var, hur hon värmde mitt hjärta genom att lyssna, men framför allt att få tänka på någonting annat.
Vi höll tal om vårat starka manshat och skålade för att tack gode gud är inte vi så sviniga som dem och att deras svineri syns i förlägningen av deras mellangärde, att allt samlas där och tar över deras hjärna och hjärta totalt.
Dumma män.
Vi sköljde ner de äckliga shottarna med Ben and Jerry's fantastiska cookie dough glass och pratade om psykologiska böcker, Marianne Fredriksson och om Håkan Hellströms enda kärlek som han sjunger om i Brännö serenad.
Och efter att vi deklarerat våran kärlek till varandra och sedan den bittra insikten att kärlek finns fan inte (kryptiskt nog). Så däckade jag, någonstans efter bastun, sms'et till aset jag inte ska kontakta, raderingen av hans olästa svar och en can can dans.
Det är väl först nu som jag har hämtat mig. Och gud vad jag längtar bort nu, imorgon blir det en tripp till AMS och skriva in sig som värdelö... jag menar arbetslös igen. -suckar-
Men det känns lovande, jag är så redo på att ge mig av att jag skulle kunna börja flyga.
Och det är en jäkligt fin känsla trots omständigheterna.
PS. Efter den förra misslyckade bloggsidan (den vägrade öppnas av min webbläsare, jag känner mig dissad) så började jag om bloggen här istället. Samma inlägg är inne och jag har pimpat upp sidan litregrann istället. DS
Nästa vardagsnotis inom några dagar, troligen snarare än jag tror men liite längre än vad du förväntar dig.
Kram!
Dygnsrytm?
Dygnsrytm? vad är det? i rollen som arbetslös händer det ofta att jag fastnar på ett intressant forum runt tolv på natten. Sedan kommer jag på att jag vill kolla mina två (?) mailaddresser ett varv till innan jag lägger mig för extra koll om någonting nytt har hänt på jobbfronten. När ingenting har hänt (ingen arbetsgivare skickar ut mail vid två på natten) så kollar jag platsbanken igen efter uppdateringar, tredje gången för dagen. och Plötsligt sitter jag där på sängkanten tillslut, klockan är fyra och jag förstod inte hur det gick till. Utöver att jag är uppe till okristerliga tider så tänker jag att, jag ställer väckarklockan på elva så kan jag börja vrida tillbaka dygnet igen. Så stänger jag av väckaren i sömnen och sover tills klockan tre. Och när jag vaknar skäms jag och hastar i mig en frukost innan mamma kommer hem så hon inte behöver se på schabraket som blivit av hennes dotter. (Måste jag nämna att frukosten äts vid datorn där jag snabbt kollar mail efter nyheter och uppdateringar samt ser om någon svarat på den där intressanta forumstråden?.)
Jag vill att Lisa ska komma hem, har inte träffat henne på runt tre veckor nu, det känns.. och jag behöver prata med henne efter att jag träffat asgam till man och lyckades bli förälskad och han drog ner mig totalt.
Men imorgon! då ska jag vara på rätt köl av dygnet igen!
(som om jag ens trodde på det själv.)
Hej hå
Absolut Anna, ja välkommen till min vardagsfilm där huvudrollen innehas av mig, Anna, hej hej!
Jag är:
19 år, blodgrupp AB-, skytt.. apropå skytt så är jag lätt rastlös, optimistisk och frihetsälskande och spontan. På gott och ont och just nu är drömmen Göteborg.
Bor i Umeå i samma by, samma hus, samma rum ända sedan dess jag föddes 09.27 15 december 88. Så det är dags för förändring och lite äventyr, allt sånt där ballt som jag längtat efter i mina tonårsdagar.
Efter den väldigt lyckade sommaren 2008 bestående av konstant flängande, för många tågbyten, många otympliga väskor och gitarrfodral, okänt antal vattenpipor (jag vill inte veta!), 10 besökta svenska städer och sommarrus så har jag äntligen landat i Umeå i hemmet igen. Ungefär en vecka har spenderats hemma och 12 cv’n är redan ute och flyger och hoppet fladdrar i bröstet som en fjäril.
Innan jul ska vi vara framme är målet, jag vet inte om det kommer uppnås men med min vilja skulle jag kanske kunna flyga till månen. Men det krävs lite tur också och det har jag inte alla gånger. Så det är dags för förändring!
Det är väl så vardagen ser ut nu, en hög med cv’n som är mer eller mindre ouppdaterade eftersom det renskrivs varje dag, allt till förbättring mest troligt. En del träning med vännerna och cirkusen och elden och handståendet som inte vill ge med sig. 97 risiga dreads som jag borde virka (men idasrå!) många vattenpipor och många timmar sittandes vid datorn och platsbanker och chatter och allmänna utrop om hjälp mig till min dröm. Och hjälp får jag, och lycklig blir jag och snart är jag där 
Om du vill så följ min resa genom den här bloggen till min drömvardag och framtida liv i Göteborg!
Och allt rullar på - mot Sherwood skogen!
