Absolut Anna

Jag har inte glömt bloggen, jag har bara inte haft någonting vettigt att skriva.
De senaste dagarna har gått i slöhetens tecken, chillbyxor, ensamma vattenpipor som rökts.. men det har inte varit ensamt.
Har börjat använda mig av en cool hemsida www.stickam.com där jag chattar med cam med folk över hela världen. Sitter mest i vattenpipstrådarna dock och har en massa nya bekanta polare. Nördigt nog sitter man mest och röker tillsammans över webcam och snackar strunt, men det är underhållande så jag är mycket nöjd.

Jag saknar stockholm och alla människorna jag hängde med där, det var mycket mysigt men det var skönt att få komma hem också. Har sökt ett till jobb men det är få ute som jag känner att hurrah det här kan jag söka. Har kommit fram till att jag är lite rädd för de där " Är du en vass säljare?" annonserna. Jag är inte en vass säljare för fem öre, så jag skulle bara bli en stor besvikelse.. vill inte göra något där det känns att jag inte är på topp, det vore tråkigt och energistjälande.

Längtar tills November då jag åker.. måste börja flyttstäda. Har tänkt göra det rätt länge nu men inte kommit mig för att börja. Vart börjar man liksom? Mitt barnrum, hur ska jag tömma det på bästa sätt?
Helt sjukt svårt. Plus att jag vet att jag måste leva där i några månader till, då är det svårt att bara packa ihop allt, har packat ner smycken och sånt och redan kännt några gånger att fan jag vill ha det här på mig, men det är nerpackat och vill inte packa upp det igen.

i-landsproblem.
Det är allt jag har nu typ, det känns skönt.

kram.

9 och en halv timmes bussresa är fan inte okej. Blä!
Jag vill inte bo i den här staden längre.. det går på repeat i huvudet nu.
Längtar bort.. speciellt då man träffar folk som bor där, jag är så avundsjuk!

Dagarna i fjollträsk var fantastiska, jag hade jätteroligt och längtar tills nästa gång.
Det känns sjukt fint att få träffa alla, speciellt Maria igen.
Min nattsyster!

Och trots att hon nog fick flest kramar av alla kramar jag delade ut under vistelsen så hade jag nog velat krama henne mer, bara för att hon förtjänar det och hon ska kramas på.
Så är det bara.

Människor som är så fantastiska att drömma om gycklare över en kopp te med.. dom ska ha en kram slav vid sin sida konstant som de kan attack kramas med.

Typiskt nog så sträckte jag mig på träningen igår, vänster baksida lår. Lite väl ivrig av att vilja komma kapp med det benet i spagat kanske. Det börjar avta dock, älskade värmedynan ett tag igår.
Imorgon klockan åtta åker jag med Lenny till fjollträsk, eventmöte med eldsjäl på Lördag.
Innan dess ska vi hinna med att leka en massa med fina maria, erik och andré ska besökas, det ska chillas, fikas, ha det allmänt bästast och sjätte tunnan ska besökas, festas, mötas, festas igen och fira Loffi's födelsedag och sen på söndag klockan ett rullat man hemåt igen.

Bussen umeå- stockholm är inte rolig, men jag väntar mig ingen sympati för jag kommer ha det fantastiskt fint därborta.
Jag är grymt peppad!

(Detta är även en liten förvarning om att det kommer vara öde här i några dagar framöver.)

Men så har jag kanske två tre läsare som mest troligt vet det mesta om mig redan så spela roll ;)
Kram!

Och som vanligt när det gäller allting som har med talang, träning och utövande så kommer alltid någon som ger en ångest för att man inte började tidigare. Varför! Mina föräldrar kunde väl ha tvingat mig att gå i akrobatik istället för att slösa åtta år på fotboll när jag var en sketen snorunge? Jag hade ju knäckt så jäkulst nu i sådana fall.

Men förstås, då hade ju kanse intresset falnat också.. eller?
Jag avskyr ju fotboll mer än någon annan sport för närvarande så.

Fast jag hade ändå kunnat börja öva cirkus tidigare.

(Videon är på en tjej från Kanada, hon är 16, dansare och vighetsartist (borde finnas ett snyggare svenskt namn på det, engelskans är bättre - contortionist. Hon har en jätte inspirerande vlog inom ämnet så kolla in henne.)

Det gick riktigt bra på träningen igår och det var skönt att få se lite resultat från all jäkla streching jag gjort det senaste året.
Spagat är check.. eller ja har lyckats en gång i alla fall och om jag ska tro Maria rätt så sitter det sen som gjutet :)
värt! Då är det andra sidan och split kvar och lite mera rygg så är jag sjukt nöjd sen :)




Lyckades inte somna förstän runt sex, jag hörde pappas väckarklocka ringa. Det var sjukt frustrerande och varmt eller jätte svinkallt i sängen. Jag avskyr sånna nätter, och jag saknade någon att kunna sällskapas med. Sist jag sov så dåligt var i Göteborg. Det värsta är väl att anledningen är typ densamma.

Känslosvall, ångest och endorfiner.
(citerar från hål i väggen)
-vad tänker du på?
- döden, Bergman.

Åh en massa oväntade grejer har skett nu på sistone, jag vet inte riktigt hur jag ska tackla allt utan jag gömmer mig i sängen under täcket kramandes på min tredje kudde och tänker att här kommer han inte åt mig. Men det gör han ändå.
Dumma huvud och hjärta som slåss och bråkar mot varandra, samsas fan! kom överens!

Han ringde, och sen började vi prata om allt.. och vi kom väl överens?
Han förstod mig och min situation, jag förstår typ hans men tycker fortfarande att allt känns helt stört.
Vi hade samma grunduppfattning om vad vi ville, men ändå tog vi oss inte dit? Jag förstår inte varför, men vi kom fram till att hade vi faktiskt pratat med varandra då så hade saker sett galet annorlunda ut.
Så dealen går ut på nu att jag vill fortsätta träffas men som vänner och med dealen att om det börjar skruva sig åt något håll så får man fan säga hur det är.

Och det kändes bra igår, jag var stark och orkade inte visa någon slags ödmjukhet inför hur allting är. Eller hur saker var, han vet väl kanske fortfarande inte riktigt hur illa jag mådde/mår men han vet att mina vänner håller starka tag om mig nu och att jag redan gjort mer dumt mot mig själv än de accepterar.
Tror knappt de godkänner detta, och jag måste erkänna att jag vet faktiskt inte ifall det är vidare smart. Det känns idiotiskt men samtidigt som det enda jag kan göra. För jag kan inte utesluta honom än, för jag vet att båda hoppas på något plan att det ska fungera.
Och jag har aldrig haft någon som hoppats på att få något att fungera med mig förut. Så jag är blind.

Ikväll blir det fest, jag skulle vilja prata med lisa först, vill helst att hon följer med. Men vet inte om hon kan.. men shit.
Jag spricker om jag inte får några pusselbitar sans snart.
Ge mig ett jobb, ge mig någonting som är på riktigt, någonting fast som jag kan ta och förlita mig på.
Ta mig till kärlek.

Idag vaknade jag vid halv två.. igen. Det blir lätt så när man inte har någonting på dagen att riktigt vakna upp till.
Dåligt jobbat av mig som faktiskt gick upp vid nio i början av veckan!
Försökte hitta truck körkortsutbildningar nu, utan vidare lyckat resultat.. jag är inte helt engagerad i sökandet heller eftersom.. ja. Inte helt jätte peppad på att börja köra truck måste jag ju erkänna!

Biljetterna till Göteborg kom idag dock, det kändes fint och jag längtar så otroligt mycket.
Det blir spännande att se hur det kommer gå därnere,
jag hoppas ju att folk kommer prisa en och sin norrlänska dialekt och anställa en som en räddande ängel i julruschen.
(Jag önskedrömmer inte alls.)

Just nu njuter jag av mammas stora kopp (som är lika stora som våra filtallrikar- enorma!) som är fylld med varm choklad med lite honung i. Jag kände att jag ville fira!

Det har varit en bra dag idag, ringde lite företag imorse.. eller ja fick ju bara tag i två men det är mer än jag brukat klara av :) Hatar verkligen att ringa och vara pretto och tänka på att säga rätt saker. Om en månad ungefär ska besked om dessa komma. Så nu ikväll bestämde vi oss för att åka ner till Göteborg en och en halv vecka i slutet av November och bomba hela staden med våra cv'n innan julruschen och allt. Vi tar glatt emot all slags hjälp vi kan för för i hemlighet hoppas jag på att vi inte behöver åka med tåget hem den första December utan kan stanna i staden tills runt jul, åka hem och packa med flytt grejjer och sedan vara kvar. ( Alternativt åka hem första december hämta flyttgrejjer åka ner och börja jobba på ett jobb som vi fått vid den tiden och fira jul därnere - ett alternativ min mamma skulle gråta om hon hörde.)

Jag är så himla peppad! Det känns så himla bra att verkligen ta tag i saken!
Och tågbiljetterna kostade bara 95 kronor styck! och bara ett byte allt som allt! I vännäs! på vägen ner! Sjukt värt! Jättemånga utropstecken i mitt vilda extas!!

-andas, slurpar varm choklad, varm i magen.-

Och det blev inget med den där andra bruden, han ville inte satsa längre. Alltså shit, han är ju dum i huvudet på riktigt i sina val, hade han satsat på mig så hade han fortfarande haft mig. Utan tvekan. Men nu gjorde han inte det och han får mig faktiskt inte heller.. och det känns bra nu att jag kommit till det här stadiumet. Min hand är fast om rodret nu, fast mina ögon irrar lite över horisonten och försöker välja hamn att borda vid.
Jag är så förväntansfull att jag skulle kunna spricka, det börjar kännas på riktigt nu och det är fint att jag nu har ett mål då jag vet att flytt-lådorna ska vara så gott som färdigpackade. Det är så jäkla spännande! Jag har aldrig packat flytt-lådor förut!

Vi kanske får bo hos Lisas faster i Göteborg också, i en liten källarvåning tills vidare, jag hoppas på det och att vi får bo där under hela visiten. Det vore underbart!

Men det vore fint att ha lite back up planer, och jättegärna fika kompisar!
Jag kommer inte ha mycket pengar till någonting alls under den här perioden och visiten men en kaffe nån gång i veckan ska jag kunna unna mig, tycker jag :) Om någon i Göteborg vill mysa eller har en soffa/matta/golv som denne kan låna ut till två söta/snälla Umeåbor så vore jag er evigt tacksam! Vi vet inte om detta kommer behövas men som sagt. Plan B kan vara nödvändig.. det blir visst lite kallt sådär runt advent i hela sverige trots att man är i tropiska Göteborg!

Åh gud jag fattar inte att jag verkligen är påväg nu, det känns så ... overkligt levande.. på riktigt jätte surrealistiskt!
Allting samtidigt, oro, nervositet, exaltering, förväntan, glädje men mest bara lyckan över att få börja sitt äventyr och några första staplande steg till någon slags välkommen framtid :)

Åh ljuva liv!
Ta inte slut imorgon i ett svart hål!

Tillhörande kärlek till alla
shit vad det här är underbart!

Om du är som jag och verkligen inte har något bättre för dig, lite nervös för att ringa viktiga telefonsamtal och tjurar över din mensvärk  (huvudvärk eller magknip funkar lika bra).
Gå in på den här länken och spela några söta spel, dom är jättefina och simpla men inte mindre underhållande för det :)

Nä, det börjar kännas lönlöst, jag får väl bara ta och acceptera att saker är ett helvette. Jag kan knappt vänta på förändring längre, jag längtar bort.
Och nu, precis nu skrev han.. men jag orkar inte vara bitter för jag antar att någonstans vill jag väl ha kvar kontakten.
För jag tycker ju om honom, dum som jag är. Men han är förbaskat fin, sålänge jag håller mig på min kant och inte vill ha honom som någonting annat än en fin vän att dela ett family guy avsnitt eller en pipa med.

Frågan är ju bara hur länge jag kan hålla mig på min kant.. eller hur lång tid det tar innan jag kommer tillbaka till den.. för jag hoppade visst ut i bassängen och nu simmar jag förtvivlat åt alla håll samtidigt. Mina ben börjar krampa efter att ha trampat vatten.. det är panikartat.

usch jag vet inte ens vad jag ska säga.. jag vill ha juice.
(Har trappat ner mitt te intag nu avsevärt, mycket mera juice dock.)

Nä.. nog för idag, jag uppdaterar när det händer någonting roligt på riktigt.

3 av 5 nätter har han hemsökt mig, det känns inte bra. Jag vill inte ha honom här, men snälla låt mig bara få sova bredvid honom en natt till.. en såndär då han uppriktigt tycker om mig igen.

Ikväll är det fest, kollektivets två nya innebende ska kalasas in.. jag vet inte riktigt hur många som kommer. Men jag ska fan satsa litegrann. Jag ska till och med sminka mig, något som jag itne gjort på hela sommaren (borträknat med medeltidsveckans teatersminkningar). Det blir nog roligt, fast känslan av igårnatt sitter fortfarande rotad i min mage.. känslan av ensamheten och bitterheten. Kanske framförallt rädslan och ärren, smärtan.

Fan vad jag avskyr när jag mår såhär, då melankolin klingar genom väggarna. Ge mig snäll omhändertagande gycklarpojke med dreads som mer än gärna kokar te åt mig och som älskar att kramas.. typ kramas jättelänge.

Men ikväll blir det iaf party..
Försöker känna peppen.

haha när jag skrollade bland gamla rubriker jag haft var denna den roligaste jag hittade :P
Inget minne alls om när jag skrev detta, underhållande dock!

De senaste dagarna har gått i slöhetens tecken, det regnar och är mulet och det gör mig otroligt trött.
Imorse försov jag mig och missade bussen till stan där jag skulle träffa lisa. Jag tog bilen till ersboda, lånade en gratis besöksparkering och åkte åttan och hann med fem minuters marginal (Yeah!).
Ingen p-avgift, yeees!
Meriter bekräftades och sen fikade jag med Isa och Nadja, mysigt att träffa dem igen. Lite skitsnack ett tag, sen hem igen.

Kvällen går till svullande av popcorn, juice och choklad samtidigt som jag ska se på Kalle och chokladfabriken.
Vilken sjukt peppande fredagkväll!

Två nyaste sökta jobben: Sticky fingers, jag hoppas lite det vore roligt att diska där!
och en till städfirma som jag också hoppas på.
Jag märker också att för varje ansökning blir jag steget lite kaxigare och skriver saker som
"klart ni ska anställa mig" - tveka inte, välj mig eller jag är helt övertygad om att jag är precis den ni söker.
Om inte annat så blir det roligare att skriva cv'na med lite ironiska rumpkyssar.

nä fan, dags för film och bli tjock.

Jag vaknade av mig själv vid elva idag, tänkte att jag skulle med lätthet kunna somna om nu. Det var omöjligt att somna igår, en massa tankar om jobb, telefonsamtal, flyttstädning, Göteborg, inredningsdrömmar och längtan till att få börja bara svärmade inuti. Inte optimalt att somna till.
Det var gråmulet, höstruskigt och regnigt och typiskt inne väder med tjocksockarna på, inte gå ut på hela dagen och många koppar te. (Tre koppar förtärda.)
Detta innebar att mina fina planer om att ringa upp företagen och sälja min själ gick i kras. Jag kan inte sälja min själ när den går på auto-regnväder, jag vill ha te och pipa. (Gjorde faktiskt ingen pipa men överväger det nu när jag insåg hur passande det skulle vara.) Det blev inte heller någon flyttstädning MEN jag packade faktiskt upp väskan helt och hållet som jag lämnat halvfärdig sedan dess jag kom  hem från Gotland och Göteborg. Den uppgiften sköts upp i runt två veckor någonting sådant. Vadå? jag tycker om att bo i väskor!

Det var för övrigt en såndär tanke som slog mig igår när jag försökte sova, jag har faktiskt ingen egen resväska!
Jag har alltid lånat föräldrarnas oändliga förråd av rullväskor. Men jag vill ha en såndär stor och modern ryggsäck, som man kan sätta fast liggunderlag och påsar på och som man kan knäppa i midjan. Vad skönt att inte behöva släpa och få valkar i händerna längre, visserligen ont i ryggen och axlar men hey! man måste ju få klaga på något när man reser.

Nåväl, ikväll är det träning på schemat, men jag är förkyld och har fått tillbaka min fantastiska förkylningsblemma (repris sen i somras i skåne då jag hade den äckligaste förkylningen någonsin.) Plus att min armbåge inte vill mig väl efter att jag bestämde mig för att gå ner i brygga för en månad sedan då jag var ouppvärmd en lite smygkylig sommarnatt i Visby under styrelsemötes helg. Krasch sa armbågen, aj sa jag och sen har den inte varit sig lik. Kan fortfarande slicka på den dock :)
Men he löser se.

Äntligen med lite skatteåtebäring och behållen lön så unnade jag migsjälv en ny webkamera som en vän köpte från sitt jobb. Kompispris är bäst!
Det enda jobbiga är nu att jag vet fan inte hur jag ska installera skiten, så nu håller samma vän på att hjälpa mig. Galet snällt :)
Det roliga är att när jag skickade över info om min dator så kom kommentaren "oj din dator är gammal.. riktigt riktigt gammal.."
Heheh.. vadå nä alltså jag hänger alltid med i teknikens värld, sitter som klistrad med prylbibeln från TM och får sjuka kåtslag av sladdar, usb-portar, externa hårddiskar, html koder och prrr. Eller så inte.

Det är inom två omvråden som jag känner mig som absolut dummast och det är när det snackas om:
Banker, pengar, aktier, börsen generellt sätt.. pengar är inte min grej
och
Teknik.

Inte min kopp te (där jag för övrigt ransonerat dagens intag till tre koppar.)

Nåväl tids nog ska jag väl fått igång åbäket, då jag lyckats uppdatera explorer så jag kan uppdatera windows så jag kan installera softvaran till camen. (Långa led, jag vet.)

Idag skrevs jag för övrigt in på värdelöshets förmedlingen. Tycker det är ganska underhållande att det som jag kommer få ut av detta är - ingenting. Men jag är åter i statistiken som arbetslös och det förtjänar moderaterna att veta att vissa biter inte ens bemanningsföretag på. Nåväl, imorgons uppdrag är att ringa upp lite företag som jag kastat mitt cv på och kyssa lite rumpa och sälja min själ och sedan hoppas på det bästa. Funderar också på att börja lensa i mitt rum och kanske flyttstäda litegrann.. tömma några lådor men framförallt, tömma min garderob som är full med gamla skrotkläder. Jag är typ peppad! Gud vad jag längtar mig iväg nu, sjukt sjukt mycket.

Var med Lisa idag, Lisa är alltid finast och det är ball.
Nu vill jag ha igång min kamera men men allt tar sin tid.

Kanske en fjärde kopp?
sen får det vara nog!

Det är kallt här inne och givetvis kontaktade han mig idag efter att jag så duktigt förbisett hans nickname i messenger fönstret. Och han är så dum, och han vill vinna min sympati.. och han vann min sympati för han mår visst inte heller bra.
Men han är så förbannat orättvis att han inte kan se eller förstå att jag fan inte mår bra heller. Trots att jag sagt att det inte är okej.

Dagen har ändå varit fin, Lisa var tvungen att ställa in ams besöket, eller skjuta upp det tills imorgon för hon blev dubbelbokad. Så jag har haft en hel dag för första gången på riktigt länge. Solen sken vackert ute och jag poiade litegrann på gräsmattan och uppdaterade för första gången sen i våras i min poivlog på youtube.
Det kändes fint att få dansa barfota lite sådär en sista gång känns det som, om jag inte gör om det imorgon.

Fem tekoppar har bearbetats och jag känner tröttheten sluta sig om mig,
jag hade nog kunnat gå och sova nu om det inte hade varit för att skitarslet är ett kaiko pucko.

Vilket språk!
Ve och fasa.. Men mådde du som jag så skulle jag tillåta dig blogga i fula ord också.
Det är fina saker det med.

Igår gick jag och lade mig på en någorlunda resonlig tid, vid ett stängdes dagboken efter att jag fyllt i dagens eskapader och sen började jag läsa en bok så runt halv tre var jag väl i stånd till att kunna somna.. tänkte jag?
Under de två veckorna som gått som jag nu varit hemma och försökt hämta mig ifrån allting som hänt så har inte mycket hänt emotionellt. Inga större känslosvall, faktiskt inga nyktra tårar, bara konstaterande av fakta till några vänner.
"Det här och det här hände.. och jag kände mig såhär och såhär och nu mår jag såhär och vet inte vad jag ska göra."
Och de har liksom känslosvallat litegrann åt mig tror jag, i min brist på att kunna uttrycka någonting alls har de svurit, de har förbjudit mig fortsatt kontakt, de har sympatiserad med mig, kramat mig, gett mig oroliga blickar rakt in i ögonen med sådär krokiga ögonbryn och en panna i bågor som att försöka se rakt in i mitt hav av förvirring. Men jag hade tappat bort mig, det jag gjort som mest är att rycka på axlarna, säga "men,men.." och avfärda ett snett leende.

Men igår natt efter att boken stängts så kom allt. Saknaden, bitterheten, ilskan, sorgen, svedan, smärtan och tårarna. Det gick inte att få ände på. Allting bara loopades och intryckt så långt på kanten som möjligt önskade jag att han låg där bakom mig och kysste mig mellan skulderbladen igen. Det skulle ju blivit bra.. det borde ha blivit bra. Jag hade fan i mig till och med förtjänat ett bra den här gången, detta var inte berättigat.

De senaste tre veckorna har det inte funnits någon gud, han gav mig min vackra sommar som en slags avskedspresent. Prestenten tog slut såfort jag lämnade destination Gotlands färja och klev på fastlandet igen. Då jag (fortfarande salongsberusad) satte mig på tåget till Göteborg. De första två dagarna som jag var där i förvirring och ovisshet.

Jag måste få skriva av mig ångesten, det är det som hjälper bäst.
Att få formulera helvetet för en gångs skull.. inte rycka på axlarna, säga "men, men.." och försöka halvhjärtat le och undvika oroliga vänners genomträngade blick.
Det är inte bra, det är inte okej, men jag orkar inte leva ut det konstant för jag skulle nog falla lite hårdare än jag orkar med nu.

Jag ska aldrig i mitt liv bli kär igen. Det har inte gett mig annat än sånt här, knappt på riktigt lycka.
Det har gett mig som mest en luddig sommar i tron på någonting som inte fanns, halvdåliga lögner som jag blåögt trodde på och imaginära rosa moln.

Grymt party alltså.

(Nej jag leker inte alltid Goethe, jag började bara blogga i en konstig fas av livet.)