Absolut Anna

Första ljuset tänt i lånad lägenhet, nu bor jag tillfälligt vid östra sjukhuset i en väns lägenhet. Får bo här i utbyte mot att jag städar upp den, något jag gör med glädje. I förrgår fick jag sms av en tjej som heter Hanna om att hon hört av en annan bekant att jag kanske kan bo med henne i en trea på hisingen. Jag nappade direkt och ringde henne och igår fikade vi för att se hur vi kom överens, och allt gick sjukt bra, hon var astrevlig och jätte öppen och vi kunde prata om typ allting på en gång. Hur sweet som helst. Så idag ska vi skriva kontrakt och hoppas på att bli godkännda till att hyra lägenheten. Om allt går som jag vill så kommer jag bo på hisingen den 1 januari.
Helt underbart bra!

Försökt lösa lite grejjer med kärleken också, inte fått några vidare svar eller bekräftningar men karusellen är igång.. den går lite långsamt nu bara. Det är bra, för det händer så mycket annat nu. Både för honom och för mig.

Nu ska jag starta lite jul musik och väcka de besökande.. jag vill börja städa och hinna med saker under den här dagen, och de har faktiskt sovit i runt nio- tio timmar nu.

Just nu är det sol i mitt vackra Göteborg, imorgon kommer Lisa och Lenny sitter just nu i tobbes säng och suckar över att han är trött. Något jag inte riktigt förstår för sömn har vi inte fått lite av. Men jag antar att han har semester, då är man trött.
Själv är jag pigg, min dygnsrytm är fantastiskt felfri, klec upp halv åtta igår och klev upp nio idag.
Jag är nöjd men orolig fortfarande.

Gårdagen börjades med Arbetsförmedlingen vid Järntorget fär jag skrev in mig igen, på Torsdag har jag nästa möte där.
Sen lämnade jag in 6 cv'n i olika butiker som egentligen inte söker folk just nu. Mest glad är jag över Butiken Lush som gör handgjorda tvålar och schampon som har nyanställning till våren, vilket innebär att jag kommer ligga på deras telefon i några månader efter februari.

Jag hoppas konstskolan hör av sig också, så kanske man får stå modell för  dem och tjäna in lite mat och kunna vara kvar i stan i en vecka till åtminstone. Det vore grymt fint. Annars vettefan hur allt ska gå. Inskriven på ett till bemanningsföretag och på coop's cv bank. så jag hoppas väl, men inte så det fladdrar.. det mera pyr.
Vet inte någonting om allting med Tobias heller, det är som det är och jag prioriterar sömnen nu också, det är skönt att få sova bort från lite oro.

Annars kan jag inte hjälpa att känna mig stressad och som att jag gör för lite. Annars kan jag tycka att 6 cv'n 2 telefonsamtal till vik pooler och draget i kontakt av blotteri är rätt bra jobbat på en och en halv arbetsdag. Men det är ju alla misslyckanden, ingenting har ju sett ljust ut än vilket gör att jag är stressad.
Man måste ju fortsätta tills man lyckas, och jag vill verkligen lyckas snart.
Jag vill klara av det. NU.

Annars mår jag bra och är samma gamla sinnesförvirrade Anna som vanligt.

Jag flyttar imorgon.
Kläder är packade i en otympligt stor väska, med tanke på att jag inte vet hur länge jag kommer vara borta eller ha möjlighet till tvättmaskin ville jag ha några val att välja mellan när det kniper. Hatar dessutom att söka jobb när jag inte känner mig lämpligt klädd och relativt snygg så.. ja.



Imorgon händer det liksom..
jag vill inte ens tänka på hur sjukt det kommer kännas imorgon vid den här tiden..
Jag kommer nog sitta och skriva kuvert maniskt i försök om att koncentrera mig på något annat.
Och fyfan, tänk om jag glömmer något också?
ångesten!

Men jag är mest bara nervös och pirrig och spänd.
Hur fan ska det här gå?
kommer tid kommer råd.

Hahaha jag hade nog den underligaste avskedsfesten igår. Sista lördagskvällen i stan, jag och lenny knäpper första Wisby klostern runt halv fem och röker pipa.. först känns det lite lamt och vi söker förfest, hittar inget och runt på tredje ölen och pipan så är det ganska chill, vi snackar skit om allt möjligt, nostalgisk historia och asgarvar åt våra fördomar vi haft om varandra i början.

Sen drar vi till Lisa's hang out och hennes polare, vi är väl lagomt lite mer salongsberusade än dem men det gjorde inte så mycket, skönt att se lisa igen. Hoppas vi ses imorgon som planerat nu också.

Nåväl, där dricker vi upp mer öl, blir bjudna på ett billigt och äckligt vin och helt plötsligt blir min fylla så sjukt sne. Och japp, jag kräktes, två gånger. Sen runt tolv (alldeles för lång förfest) så skulle alla dra till origo, jag pallade fan inte gå någonstans, lenny noterade detta och vi raglade hemåt med varsin obsen fylle hicka. Sen väl hemma så möter vi Peter och två nyktra kompisar som ser helt chockade ut när vi kommer i dörren, uppenbart sjukt fulla. Jag sätter mig på hallgolvet och tar med möda av mig mina skor, varpå lenny ramlar omkull och vi börjar asgarva och vi ligger helt snea och garvar på hallgolvet i säkert en kvart medan peter och hans vänner vet inte riktigt vad de ska göra och  önskade att de hade en videokamera. Sen gick jag och spydde upp det sista äckliga vinet och sov som en stjärt vid halv ett.

Vilken avskedsfest! Snefylla ftw!

Nämen.. det hade varit kul att kunnat gå ut, jag hade peppat på det men jag hade roligt ändå, och det kändes fint att få lattja med lenny mest hela kvällen. Nästan bara han kvar av gamla sälarna kvar i stan nu.
Och jo nog drömde jag litegrann om avskedsfest ala Marias.. men det blev ju som omöjligt eftersom.. ingen var kvar.

Hoppas på en fet inflyttningsfest med alla sälar iaf. Det vore helt fantastiskt faktiskt!

Kram alla.
Sista söndagen.
Jag är nervös nu

"jag vaknar, jag andas ut
öppnar en port som lockar
jag faller, undan för undan
jag ger mig tillbaks

jord, jag kommer och går ur jord."

Mycket bra, kultiration den 29'de i Göteborg. Jag är grymt taggad.
Sköterskan kunde inte komma på vad mitt utslag var, hon sa att jag skulle komma tillbaka om det blev värre.
Så jag hoppas det inte blir värre, för jag vill inte tillbaka.
Usch, jag var tvungen att visa låren för henne, det kändes hemskt och det är jobbigt att jag har sådana problem med vissa delar av min kropp. Jag har tagit itu med min mage nu, de senaste två somrarna har jag arbetat på det, och jo i somras badade jag även i vanliga bikinitrosor på stekarstrand, men jag skäms ändå i de stunderna men skärper mig och tänker att om jag inte bryr mig, bryr sig väl ingen annan. Och det är då det blir accepterat och vackrare.

Och då tycker jag det också.

Nåväl det var mest dumt också och irriterande att hon nödvändigtvis behövde kolla där, visst att hon ville väl försöka få en klarare bild utav utslagen men.. äsch, jag citerar direkt ifrån samtalet på vårdcentralen.

-"Det kliade på låren också sa du?"
- Ja, jo men det syns inga utslag där
- " får jag se?"
- Jovisst men det är ju som sagt inga utslag där ändå det bara kliar som fan på natten.
- mm men vi tar en titt.
Så jag viker ner byxorna och hon kollar nogrannt på mina lår och jag skäms
- " hmm du har ju lite torr hud här.."
- jo men jag läste på internet att vissa utslag blir värre av hudkräm så jag har inte velat smörja in mig..
- " mm men det är ju inga utslag.. men det kliade sa du?"

Uppmärksamt systern!
Mycket bra, tack för det obehaget.
Sen kom ett akutfall så hon trippade iväg varpå en annan sköterska kom och sa att det var omöjligt att säga vad det var för det såg inte ut som någonting de kände till. Och eftersom jag inte gjort någonting annorlunda bör det ju inte vara allergi heller.

Peppen.

Sen for jag hem, värmde mackor i ugnen, tjurade framför ellen degeneres.

Men Göteborg lockar.
Jag längtar, det känns som kärlek.

Halv nio väckte mamma mig, och jo, jag gick upp. Dagens uppdrag var nämligen Vårdcentralen.
10.45 har jag nu en bokad tid med sköterska för att kolla upp mitt hudutslag som kliar något så jävulskt.
Det som känns jobbigt bara är att utslagen syns inte så mycket, det är några få röda prickar på slumpmässiga ställen, det är bara det att det kliar överallt när jag går och lägger mig.

Jobbigt är dock att jag måste cyckla till vårdcentralen, är inte alls peppad på det, det är sjukt kallt ute.
Men jag har inte råd med bussen och bilarna är borta.. undrar om jag inte kan hitta en sketen femkrona nånstans.
Hade fan behövt den nu. Jobbigt är också att om de tar en avgift på vårdcentralen är jag körd. Jag kan inte under några omständigheter betala för detta alls.. och mamma hade inga pengar att låna ut imorse heller och hann inte fråga pappa.

Dessutom håller dessa jävla utslag mig vaken jättelänge trots att jag är trött. Ligger bara och kliar mig.
Så jag har inte sovig mer än fyra timmar inatt och sov väldigt väldigt lätt och störigt för jag inte ville missa den här tiden.

Jag hoppas faktiskt det inte är skabb.
Vettefan vad det är alltså.

Fin solskensdag, halvdana besked från AMS från en sjukt peppad handledare som var asimpad över att jag verkade ha sånt fokus och på mina framtidsdrömmar. Full ödmjukhet över att jag inte alls kan binda mig till deras jävla jobb garanti möten. Och ett gemensamt förakt till systemet som knyter en så förbaskat ( missar man mötena så blir man av med alla slags underhåll och bidrag.) Peppt.. men nu ligger min garanti på is, tills den 15'de januari har jag på mig att fixa något och sen måste jag kontakta dem. Då har de studier jag inte vill studera egentligen kickat in så jag är i götet i vilket fall.
Det är bra. Eller egentligen inte för nu är det osäkert om jag kommer få bidrag hur som helst men det hoppas jag på att inte behöva helt enkelt :)

11 dagar kvar, det börjar bli pirrigt och nervöst.
Imorgon blir det den tredje flyttlådan som packas, hälften av min garderob ligger i en svart sopkasse och resten har jag organiserat i garderoben. De som ska packas i en låda och de som ska med nu den 22'a och de kläder som jag får använda under tiden :)

Spännande tider, spännande tider!
Imorgon kommer lisa hem! WEI!

och ja.. längtar till andra sängar.

Så, som jag har förstått det så har jag ett andrahandskontrakt på en trea i Göteborg vid årsskiftet, om jag så bara vill.
Snälla låt lyckan stå i sig nu så den är min på riktigt och jag och lisa får bo där.



Ungefär känslan från denna video har jag i magen nu, jag vill bara skratta.
Och jag längtar så fruktansvärt.

14 dagar kvar.

Igår pratade jag och lenny om hans lycko år och mitt otursår. Galet att det kan skilja så offatbart mycket mellan två människors liv som ändå är rätt delaktiga i varandra. Hur som haver, jag sov tills halv två idag, jag behöver det för jag älskar då jag snoozar och drömmer de mest fantastiska drömmarna. De ska jag verkligen inte dela med mig av här.

Idag kanske vindarna vänder tillslut, otursåret kanske börjar lida mot sitt slut?
"Oj vilket presentation.

Det enklast hade varit om ni kunde ge mig nr till någon utav er, så kan vi snacka mer per tel.
hör av er, ni ligger bra till. "

3 rummare på Astronomgatan.. kanske? jag hoppas så in i norden. Och jag hoppas att lisa väl är taggad ordentligt nu för annars kanske jag råkar bli fast i en trea med för hög hyra för min obefintliga inkomst.

Men det löser sig också, bara jag märker att vindarna vänder lite.

(Och nej det senaste året har inte varit enkomt dåligt, mycket bra har hänt. Jag har blivit kär två gånger.. sen att båda gångerna stöp i helvete är ju någonting annat. Kanske lyckas dra ut på den ena kärleken dock, bara jag vågar lita på honom igen. Sen har jag träffat fantatsiskt många nya vänner och eldsjälar, varit i gävle, stockholm örebro, ljusdal (2 gånger), Sala, Göteborg, Varberg, Skåne (Ystad, Malmö, Staffanstorp, Köpenhamn), Värnamo, Visby (2 gånger), Göteborg (igen), Stockholm, Stockholm, Uppsala, Stockholm.. och jag är så tacksam över detta resande över hela landet. Det har behövts, det har varit solglimtar i det mörka av all otur. Sen att stora delar av hemskheter hände borta också är en annan femma.)

Men det känns skönt att kunna få ankra litegrann och fortfarande känna solglimtarna, jag älskar att resa, men iår har det varit mest panikartat flängande, allt för att inte behöva stanna hemma längre mitt i bedröveriet.

Vi får se, jag väntar spänt på telefonsamtalet.
Hur länge är en stund?

Snorig, nyser, näsdroppsberoende (som jag försöker avvänja mig från).
Sjukt jobbig kombo.

Men men, vem är jag att klaga?
Såhär efter två dagar med normal dygnsrytm och meningar och något på schemat så är jag 80% återhämtad från min nedåtgående spiral. Det är skönt att jag rykte upp mig, sa till pappa att NU ska jag hjälpa dig på kontoret, som han gav förslag till för två veckor sen.

Nu väntar jag på att Lisa ska ringa och gå på stan med mig och kanske ta sig en kaffe :)
Nåväl.

Pappa är tillbaka på kontoret, så han vill väl ha datorn kanske.
Må så gott,
Solen lyser ute på en isblå himmel.

Jag ska se till att ha fina tre sista veckor i umeå.
17 dagar kvar.

Sitter på pappas kontor och hjälper honom sortera papper och gamla besiktningsprotokoll.
Sjukt tråkigt jobb MEN det är lite småroligt för på alla protokoll står det vilka som anställt honom.
Och! Det är helt sjukt var folk har konstiga namn!

Hitills efter en timme ungefär är det roligaste : Lambertsson.

vem fan kom på att man skulle vilja bli uppkallad som son efter en Lambert?
Alltså! Det måste ju finnas nån som heter Lambert!
HAHAHAHAHAHAH!
Hoppas Charlotta som bor med denna Lambert väljer att behålla Hermansson som efternamn så de sakta tar död på den generationen.

För övrigt behöver jag kaffe men jag har redan tagit en kopp och jag har jobbat mindre än en timme och jag vill inte att pappas arbetskompis i kontoret bredvid ska tro att jag inte gör något. För jag är faktiskt nästan klar med en hel pärm redan.

Sen att jag sitter på msn, och bloggar samtidigt behöver ju inte betyda att jag jobbar sämre..
hrm..

jag håller er uppdaterade från kontoret!

För att ta mig till mitt handledarmöte så var jag tvungen att vara vaken hela natten med kaffe och mina amerikanska vänners hjälp över stickam. Jag har försovit mig från dessa möten med drop-in tid mellan 9 och 11. Det är inte jättetidigt, jag vet MEN glöm inte att jag bor i ersmark och måste vakna runt sju för att hinna göra mig i ordning, hinna med en buss som tar en halvtimme i sig självt att åka ner till stan och vara i tid.

Då är det jobbigare, så jag lärde mig av mina misstag och gick inte och lade mig i överhuvudtaget inatt och hann till mötet i perfekt tid. Och faktiskt blev det inte ett tidsslöseri som jag väntat mig.
Sent igår kväll var jag helt urholkad, det kändes som att jag likagärna kunnat ge upp och jag ville sova bort mitt liv.
Men idag så fick jag ny energi tack vare min trevliga handledare på arbetsförnedringen som faktiskt genuint verkade visa intresse för mig. Hon verkade faktiskt väldigt glad över att få ett mer komplext uppdrag än den genomsnittliga ungdomen som vill stanna i Umeå och söker jobb här.
Jag kan väl ana att hon utifrån mina uppgifter kände utav att jag inte var särskilt motiverad längre och att jag verkade haft det svårt eftersom jag redan gått två månader arbetslös. En månad till och sen hamnar jag i nått jävla special fack som heter "Jobb Garanti" då jag skulle bli särbehandlad som ett as, gå på "nyttiga" lektioner om arbetssökande osv och uppmuntras till praktiker och måste glatt ta emot alla besked som jag får annars tappar man allt underhåll. (Någonting som jag inte har alls nu eftersom jag är under 20 - tjohej!).

Men nu skulle jag inte glida in i bitterheten igen. Min handledare sa att med min personlighet som hon uppfattar från mig, mitt speciella utseende som sticker ut ur mängden och min vilja till att ta kontakt med människor, och mina ledarkunskaper så borde det inte vara några problem alls för mig att få ett jobb i Göteborg.
Och jag vågar drömma igen nu.
Hur man går in i en butik och står öga mot öga med arbetsgivaren som hopplöst behöver ny personal, och som ett trollslag fått in ena foten nånstans, andra någon annan stans och helt plötsligt rullar det bara på.

Inkomst, söker lägenhet, flyttar in.
Och vips är Göteborg hem.

Men det är ju på långsikt,
och jag hamnar nog på burger king... men ändå!

Helgen har glidigt förbi, igår spelade jag monopol med Lenny och Vickie. Det var mysigt att göra något stillsamt i en tyst miljö, höstkalaset tärde litegrann med allt oväsen. Jag blev väl lite nervös efter ett tag?
I alla fall, jag och Lenny var sjukt envisa i vårat monopol. Med ungefär lika värdefulla kvarter med hotell så passade vi bara 10.000 lapparna mellan varandra. Vickie gav upp efter runt två timmar.. förståerligt. Men det var roligt ändå, jag var skortkärran.

Idag kom bror hem och fixade igång nätverket och vår router igen. Han har magiska händer när det gäller datorer, grymt bra!
Jag kan nu glatt nörda mig vid min egna dator på övervåningen igen, och vara social med mina vänner över stickam.
Har saknat det, men typiskt nog är ingen online just nu.

Jag tror jag behöver gråta.. men jag orkar inte släppa ut det för jag vill inte. Jag vill inte vara nervös över resan.
Samtidigt som det känns grymt skrämmande så försöker jag fantisera hur det kommer kännas att åka.. om lisa följer med kommer det bli lättare. Någon att prata med jämt, men jag kommer störa mig på att allting försvåras och att hon inte kommer ta det seriöst.Om jag är ensam kommer jag vara rädd, sakna lisa men samtidigt vara fokuserad på vad exakt jag vill.

Hoppas verkligen Lisa följer med, jag behöver henne. Behöver någon som tar ner mig till jorden och som får mig att inse att jag inte behöver ta allting så jävla seriöst jämt.
Jag längtar efter att träffa henne imorgon.

AMS imorgon då, nån timme spenderat på ingenting med andra ord.
Inspirerande.

Har slöat hela dagen, fyfan vad skönt det var.
Vaknade vid tolv, masade mig upp.. hatade att internet fortfarande inte funkar till datorn på övervåningen (min domän).
Klämde i mig lite te och en vit chokladkaka medan jag såg på Ellen Degeneres och suckade över att det snöade ute. Startade upp en brasa i kaminen och längtade till att få tag mig iväg till göteborg. Jag måste komma igång nu, jag blir så himla handlingsförlamad då jag inte gör någonting.

Saker som är på min todo lista just nu är:
Städa rummet
Släng gammalt skrot, packa ner det jag vill behålla i flyttlådor
Rensa ur garderoben och samma procedur
Skriva ut en oanständig mängd av cv'n att ha med sig till göteborg och bomba affärerna med.
Bestämma en lista på så få saker som möjligt jag ska ta med mig till Göteborg i första vändan

Sen är det tomt.. och det ser inte mycket ut.. men jag drar ut på det och det känns asläskigt att jag ska flytta.
Första gången i mitt liv som jag behöver tänka att jag verkligen måste sortera ut saker på riktigt.
Annars har det bara varit en förflyttning av saker från ett rum till ett annat.
Ångrar jag mig kan jag plocka fram det igen liksom.

Men det ska nog gå ann, när jag väl börjat med det hela.

På måndag ska jag till det där jäkla handledarmötet och säga att jag drar ifrån umeå om 20 dagar.
Min intention är att nog aldrig bo här igen.. åtminstone inte på många år.

Det är så jävla sjukt att tänka på.