I wish you had a favourite beauty spot
Helgen har glidigt förbi, igår spelade jag monopol med Lenny och Vickie. Det var mysigt att göra något stillsamt i en tyst miljö, höstkalaset tärde litegrann med allt oväsen. Jag blev väl lite nervös efter ett tag?
I alla fall, jag och Lenny var sjukt envisa i vårat monopol. Med ungefär lika värdefulla kvarter med hotell så passade vi bara 10.000 lapparna mellan varandra. Vickie gav upp efter runt två timmar.. förståerligt. Men det var roligt ändå, jag var skortkärran.
Idag kom bror hem och fixade igång nätverket och vår router igen. Han har magiska händer när det gäller datorer, grymt bra!
Jag kan nu glatt nörda mig vid min egna dator på övervåningen igen, och vara social med mina vänner över stickam.
Har saknat det, men typiskt nog är ingen online just nu.
Jag tror jag behöver gråta.. men jag orkar inte släppa ut det för jag vill inte. Jag vill inte vara nervös över resan.
Samtidigt som det känns grymt skrämmande så försöker jag fantisera hur det kommer kännas att åka.. om lisa följer med kommer det bli lättare. Någon att prata med jämt, men jag kommer störa mig på att allting försvåras och att hon inte kommer ta det seriöst.Om jag är ensam kommer jag vara rädd, sakna lisa men samtidigt vara fokuserad på vad exakt jag vill.
Hoppas verkligen Lisa följer med, jag behöver henne. Behöver någon som tar ner mig till jorden och som får mig att inse att jag inte behöver ta allting så jävla seriöst jämt.
Jag längtar efter att träffa henne imorgon.
AMS imorgon då, nån timme spenderat på ingenting med andra ord.
Inspirerande.
I alla fall, jag och Lenny var sjukt envisa i vårat monopol. Med ungefär lika värdefulla kvarter med hotell så passade vi bara 10.000 lapparna mellan varandra. Vickie gav upp efter runt två timmar.. förståerligt. Men det var roligt ändå, jag var skortkärran.
Idag kom bror hem och fixade igång nätverket och vår router igen. Han har magiska händer när det gäller datorer, grymt bra!
Jag kan nu glatt nörda mig vid min egna dator på övervåningen igen, och vara social med mina vänner över stickam.
Har saknat det, men typiskt nog är ingen online just nu.
Jag tror jag behöver gråta.. men jag orkar inte släppa ut det för jag vill inte. Jag vill inte vara nervös över resan.
Samtidigt som det känns grymt skrämmande så försöker jag fantisera hur det kommer kännas att åka.. om lisa följer med kommer det bli lättare. Någon att prata med jämt, men jag kommer störa mig på att allting försvåras och att hon inte kommer ta det seriöst.Om jag är ensam kommer jag vara rädd, sakna lisa men samtidigt vara fokuserad på vad exakt jag vill.
Hoppas verkligen Lisa följer med, jag behöver henne. Behöver någon som tar ner mig till jorden och som får mig att inse att jag inte behöver ta allting så jävla seriöst jämt.
Jag längtar efter att träffa henne imorgon.
AMS imorgon då, nån timme spenderat på ingenting med andra ord.
Inspirerande.
Kommentarer
Trackback
