dimman

Nä, det börjar kännas lönlöst, jag får väl bara ta och acceptera att saker är ett helvette. Jag kan knappt vänta på förändring längre, jag längtar bort.
Och nu, precis nu skrev han.. men jag orkar inte vara bitter för jag antar att någonstans vill jag väl ha kvar kontakten.
För jag tycker ju om honom, dum som jag är. Men han är förbaskat fin, sålänge jag håller mig på min kant och inte vill ha honom som någonting annat än en fin vän att dela ett family guy avsnitt eller en pipa med.

Frågan är ju bara hur länge jag kan hålla mig på min kant.. eller hur lång tid det tar innan jag kommer tillbaka till den.. för jag hoppade visst ut i bassängen och nu simmar jag förtvivlat åt alla håll samtidigt. Mina ben börjar krampa efter att ha trampat vatten.. det är panikartat.

usch jag vet inte ens vad jag ska säga.. jag vill ha juice.
(Har trappat ner mitt te intag nu avsevärt, mycket mera juice dock.)

Nä.. nog för idag, jag uppdaterar när det händer någonting roligt på riktigt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0