Reconsider me
Åh en massa oväntade grejer har skett nu på sistone, jag vet inte riktigt hur jag ska tackla allt utan jag gömmer mig i sängen under täcket kramandes på min tredje kudde och tänker att här kommer han inte åt mig. Men det gör han ändå.
Dumma huvud och hjärta som slåss och bråkar mot varandra, samsas fan! kom överens!
Han ringde, och sen började vi prata om allt.. och vi kom väl överens?
Han förstod mig och min situation, jag förstår typ hans men tycker fortfarande att allt känns helt stört.
Vi hade samma grunduppfattning om vad vi ville, men ändå tog vi oss inte dit? Jag förstår inte varför, men vi kom fram till att hade vi faktiskt pratat med varandra då så hade saker sett galet annorlunda ut.
Så dealen går ut på nu att jag vill fortsätta träffas men som vänner och med dealen att om det börjar skruva sig åt något håll så får man fan säga hur det är.
Och det kändes bra igår, jag var stark och orkade inte visa någon slags ödmjukhet inför hur allting är. Eller hur saker var, han vet väl kanske fortfarande inte riktigt hur illa jag mådde/mår men han vet att mina vänner håller starka tag om mig nu och att jag redan gjort mer dumt mot mig själv än de accepterar.
Tror knappt de godkänner detta, och jag måste erkänna att jag vet faktiskt inte ifall det är vidare smart. Det känns idiotiskt men samtidigt som det enda jag kan göra. För jag kan inte utesluta honom än, för jag vet att båda hoppas på något plan att det ska fungera.
Och jag har aldrig haft någon som hoppats på att få något att fungera med mig förut. Så jag är blind.
Ikväll blir det fest, jag skulle vilja prata med lisa först, vill helst att hon följer med. Men vet inte om hon kan.. men shit.
Jag spricker om jag inte får några pusselbitar sans snart.
Ge mig ett jobb, ge mig någonting som är på riktigt, någonting fast som jag kan ta och förlita mig på.
Ta mig till kärlek.
Dumma huvud och hjärta som slåss och bråkar mot varandra, samsas fan! kom överens!
Han ringde, och sen började vi prata om allt.. och vi kom väl överens?
Han förstod mig och min situation, jag förstår typ hans men tycker fortfarande att allt känns helt stört.
Vi hade samma grunduppfattning om vad vi ville, men ändå tog vi oss inte dit? Jag förstår inte varför, men vi kom fram till att hade vi faktiskt pratat med varandra då så hade saker sett galet annorlunda ut.
Så dealen går ut på nu att jag vill fortsätta träffas men som vänner och med dealen att om det börjar skruva sig åt något håll så får man fan säga hur det är.
Och det kändes bra igår, jag var stark och orkade inte visa någon slags ödmjukhet inför hur allting är. Eller hur saker var, han vet väl kanske fortfarande inte riktigt hur illa jag mådde/mår men han vet att mina vänner håller starka tag om mig nu och att jag redan gjort mer dumt mot mig själv än de accepterar.
Tror knappt de godkänner detta, och jag måste erkänna att jag vet faktiskt inte ifall det är vidare smart. Det känns idiotiskt men samtidigt som det enda jag kan göra. För jag kan inte utesluta honom än, för jag vet att båda hoppas på något plan att det ska fungera.
Och jag har aldrig haft någon som hoppats på att få något att fungera med mig förut. Så jag är blind.
Ikväll blir det fest, jag skulle vilja prata med lisa först, vill helst att hon följer med. Men vet inte om hon kan.. men shit.
Jag spricker om jag inte får några pusselbitar sans snart.
Ge mig ett jobb, ge mig någonting som är på riktigt, någonting fast som jag kan ta och förlita mig på.
Ta mig till kärlek.
Kommentarer
Trackback